Idag har vi varit till Gammelstads kyrka och tagit farväl av allas våran Calle. Det går inte med ord att beskriva den sorg och saknad många känner denna dag och dagar framöver. Den omedelbara tomhet som infinner sig när någon dör bleknar så småningom bort men lämnar dock ett tomrum, det tomrummet kommer bli rätt svårt att fylla...Man blir trött bara så trött.
Tack o´lov för de barn som var med, glatt ovetande om vad som egentligen pågick...
Kram...
.jpg)
4 kommentarer:
Hej!!
Tänker på er när jag läser dina ord...
Svårt att känna glädje och var är den tacksamhet man borde känna över att få ha känt en människa som inte längre finns nära?
Minns att jag berättade en rolig historia (jag var 7 år) på farfars minnesstund och alla tom. prästen skrattade och var överens om att det behövdes o att det skulle farfar ha gillat...
En extra stor kram =)
Maria
Tack Maria och alla ni andra som sänder en tanke till oss i denna stund. Jag tror att får det gå ett tag så kommer nog alla dessa roliga och minnesvärda stunderna man fick med Calle fram och det är på det man lever vidare...på något underligt sätt. Sen är det viktigt att prata och minnas dessa människor för då finns dom ju alltid med oss, andligt sett.
kram
carina
Hej Carina!
Läste idag Lindas inlägg på bloggen Lantliv i lägenhet? och kom att tänka på dig..
Läs det om du vill!
Kram Maria
En sån stund är kvar i tankarna länge efteråt.... Har tydliga minnen kvar av de gånger jag varit och tagit farväl av nära o kära.. Men oftast skiner det bra igenom.. Det man vill minnas... de stunder när det var ljust... Ha det bra Annika
Skicka en kommentar