26 oktober, 2008

Reflektioner


Lördagsmogonen var helt underbar med klar luft och massor av sol, resten av dagen kantades av sorg paralellt med glädje. Vi var på begravning hela dan. Kyrkan var full med sörjanden och minnesstunden tog sin tid. Och det måste den få göra...Sorgen och saknaden av en make, pappa och vän, vän som han var till oss, går inte att beskriva men jämte med alla tårar skrattade vi åt många roliga minnen. Du lever genom oss Peter...
Sen trodde jag i min enfald att jag skulle hinna på prylmarknaden...jag kom dit strax före fyra och betalade in mig...möttes av ett kaos, alla var på väg att packa ihop, fast det stod att det var öppet till fem. I panik rusade jag omkring som en yr höna om inte värre, hittade ingenting...besviken for jag hem igen.
Tog ett paket kräftor under armen, maken, dottern och hunden, skyfflade in dom i bilen och drog till Piteå på försenad inflyttningsfest hos våra vänner där.

1 kommentar:

Vända blad sa...

Ibland är det väl som om livet påminner en om vad som är viktigt...
Förstår att du alltid kommer att bära med dig stunden i hjärtat och därför också kan plocka fram den när du vill.
Och trots allt..det kommer ju fler loppisar!
Ha det gott! Kram Maria